Text Päivi Peltola efter arkitekt Touko Saaris text i Opas-Guide tidningen 1/1992
Den här texten fortsätter Seinäjoki guiders bloggserie som publiceras med hänsyn till oktobers guideutbildningsdagar i Seinäjoki. Seinäjoki guider grundades år 1973 så det är också ett 50-årsjubileum detta år.
Det administrativa och kulturella centret i Seinäjoki
Seinäjoki fick en stor och exceptionell helhet av Alvar Aalto-byggnader på 1960-talet. År 1951 anordnades en allmän arkitekttävling för att finna en planläggare för Seinäjokis nya kyrka. Arbetet gick till Alvar Aalto för hans enligt tävlingsnämnden suveräna förslag. Kyrkan började byggas år 1957 och den stod färdig år 1960. Från början av samma år blev Seinäjoki stad. Seinäjoki köping hade i början av 1950-talet bara cirka 14000 invånare så det var verkligen en stor satsning av den relativt lilla köpingen att sedan börja planera en enhetlig grupp av officiella byggnader, som skulle omfatta köpingshus (senare stadshus) (1962), bibliotek (1965), teaterhus (1987) och statens ämbetshus (1968). Och allt detta mittemot kyrkan samt församlingscentret (1966). Genom att återigen vinna i en arkitekttävling fick Alvar Aaltos arkitektbyrå genomföra sin vision om ett monumentalcentrum. Medborgartorget från 1988 förbinder de olika byggnaderna inom Aalto-centret.
År 2012 fick Seinäjoki ett nytt stadsbibliotek, Apila, ritad av JKMM Arkitekterna. Byggnaden ligger i närheten av Aalto-biblioteket och de förenas med en underjordisk tunnel. I planeringen av det belönade Apila-biblioteket syns influenser från japansk origami och uppifrån sett påminner byggnadens form om ett klöverblad.
Europas bästa minicentrum
Inom fackmannakretsar uppmärksammades Aalto-centret i Seinäjoki redan under planeringsskedet överallt i världen. Den internationellt mest uppskattade Aalto-kännare Göran Schildt skrev redan på 1970-talet: ”Inte en enda stad i vår världsdel kan presentera en sådan kvalitetsserie, bestående av moderna byggnader som det lilla Seinäjoki i det centrum Aalto skapat”. Heikki von Herzen, skaparen av stadsdelen Hagalund i Esbo, talade för sin del om ”Europas bästa minicentrum” och ansåg det som en av de bästa kulturprestationerna efter andra världskriget. Seinäjokiborna kan med anledning vara stolta över sin hemstad.
I början av 2020-talet kom Aalto-centret i Seinäjoki på försökslistan till Unescos världsarvslista. En kulturarv i form av en helhet som omfattar 13 objekt av Alvar Aalto ligget i olika delar av Finland. Syftet med Unescos världsarvskonventionen är att kultur- och naturarv av särskilt stort universellt värde ska skyddas och bevaras som en del av hela mänsklighetens gemensamma arv.
Speciellt Aaltoperspektiv
Ett speciellt perspektiv på Aaltos verk i Seinäjoki får man också när man besöker ett av hans välbevarade ungdomsverk: Sydösterbottens skyddskårs distriktsstabs byggnader från år 1925. I dag är byggnaderna ett museum som presenterar Skyddskårs- och Lotta Svärd-organisationernas verksamhet.
Touko Saaris Aalto-glassamling
Alvar Aalto och Touko Saari lärde känna varandra under Aaltos förvaltnings- och kulturcenters många byggnadsskeden på 1960-talets Seinäjoki. Touko Saari var då stadsarkitekt i Seinäjoki. Staden köpte Touko Saaris unika Aalto-glassamling med över tvåhundra föremål år 1997. Samlingens pärla är en stor glasvas som Alvar Aalto formgav och gav som 50-årspresent till Aino Aalto. Man kan bekanta sig med samlingen på Aalto-biblioteket.